Den filmen ska jag INTE se!

De har gjort film på Scener ur ett äktenskap.
Scener ur ett äktenskap. Den långa serien av Ingmar Bergman. Den som gick på tv i början av 70-talet.
Det räckte att se hur Liv Ullman och Erland Josephson försökte prata och prata om... ja, det var ingen mening längre.
Av sadistiska skäl hade SVT lagt ett avsnitt på Valborgsmässoafton. Då var vi bortbjudna. Det skulle vara eld. Man skulle ut och se på elden.
Vi var bara par. Vi hade ätit. Det skulle bli en otrolig brasa. "Alla" hade samlat till brasan i veckor.
Den där kvällen stannade alla kvinnor inne och glodde som besatta på Liv och Erland.
Inte en karl fanns inom synhåll. De försvann som skållade råttor.
Bergman. Något så larvigt. Så dumt. Titta på Scener ur ett äktenskap på Valborg.
De bara försvann, alla våra män.
Och vi kvinnor satt stumma och glodde. Vi såg in i vår egen framtid. Eller. Vad trodde vi att vi såg? Hur kunde han? Hur kunde hon? Det var påhittat. Men ändå.
Vi hade fest. Eller hur? Men hälften hade försvunnit.
Hur var det egentligen? Kunde ingen av oss tala med våra män?
Alla tänkte samma sak. Ingen sa något.
Alla dessa närbilder på Liv och Erland. Måste de förstöra allting?
Ja, de var tvungna. Ingmar Bergman hade sagt åt dem. Så mycket förstod vi.
De gjorde det för pengar. De var olyckliga och förebådade livets alla hemskheter.
Men vi hade det bra. Frågan var bara - varför satt vi där? Såsom fastklistrade, förstummade.
Vad ville Bergman? Att alla mäniskor skulle skiljas?
Sen tog det slut.
- Vi sätter på lite kaffe.
Hur kan man minnas den där kvällen så tydligt? Den där hurtigheten som vi kämpade oss till.
- Det här var inget för karlar.
- Nää.
Nu ska jag snart se filmen om Ingmar Bergmans hushållerska.
Forts. följer.