lördag 12 september 2009

Läs Bibeln typ!


Får man skriva en annans annons? Titeln på denna blog är ett citat. Jag talar inte om för folk vad de ska göra. Men det gör - håll i er! - FISK.
Nu tycker ni: fisk som fisk.
Men så enkelt är det inte. Den fisk som säger: Läs Bibeln typ! vänder sig till något så fint som Dagens Ungdom.
Det var några år sedan Dagens Ungdom slutade säga typ.
Men man ska inte vara småaktig. Fisk vill väl.
"Vi vill satsa på att våra unga får undervisning om kristen tro"
Om jag säger blåklint.
FISK har något så ovanligt som en blåklint i buken.
20 frågor här.
Folkpartister i Svenska kyrkan.
Så lätt var det. Som en plätt.
Här är deras adress på nätet:
www.fiskarna.nät
Fel.
Förlåt.
adressen är www.fiskarna.net
Det är äntligen Kyrkoval. Håll ut. Kyrkovalet är den 20 september. Typ.
Fisk. På er.
En enda fråga kvarstår: Vad menas med "våra unga"?
Vems är de? Tillhör "våra unga" en särskild kategori? Är det någon som äger ungdomen?
När en man säger: Jag ska bara ringa min skräddare...
Då vet man säkert att han inte tror att han äger skräddaren.
Men "våra unga"...
Det blir ingenting om fiska i grumliga vatten här. Det är för enkelt.
Kom på något typ bättre själv, om du kan. Slöfock.

Vilken madrass ska jag köpa?




Efter allt som har hänt har jag bestämt mig för att köpa en ny madrass. Men vilken? Jag vill gärna ha en mjuk madrass. Sen ska det ligga en ligg-madrass ovanpå. Och sen ska det vara såsom ett skynke ovanpå det - eller hur?
Har du en madrass som ej är felköp? En madrass som räcker i flera år. En madrass som man kan längta hem till.
Sedan Ica-Stig gått och blivit med fonder tänker jag lägga mina pengar i madrassen. Har du något tips? Finns det madrasser med dubbla foder och dolda blixtlås? Kan man i så fall köpa hänglås till blixtlåset. Ett lås med nyckel så att ingen kommer åt pengarna.
Och. Var ska man lägga nyckeln?
Det blir helt fel ifall man måste fråga sig fram och undra: Vet du var jag la nyckeln till madrassen?
Bara tanken gör mig sjuk. Jag vet vad jag får för svar: Har du pengarna i madrassen?
Det är inget man vill tala högt om.
Svara diskret, om du vill hjälpa mig. Jag tror att det finns gamla knep som blivit bortglömda när krisen svepte över Sverige.
Ifall det är svårt att få tag på madrasser med inbyggd kapitalförvaring - kan man i så fall sy på ett fodral själv? Ska det vara i fotändan? Så att man kan gnugga stortårna mot sina pengar.
Innan man somnar. Det skulle kännas tryggt.
Eller ska pengarna sys in där man sedan lägger huvudkudden?
Kan denna metod leda till ljuva drömmar och värdefulla idéer? Så att man nästa dag kan komma hem med mera pengar.
Det är inte fråga om några större summor. Det lönar sig inte att sprätta upp madrassen. Utan det ska vara den där bufferten.
Som gör att man kan unna sig något så fånigt som en guldkant på tillvaron.
Varför skriver jag guldkant. Det är ett reklamord. Gammalt. Urmodigt. Stryk det.
Pengar i madrassen ska jag ha. Men vilken madrass ska det vara eller inte vara?

Nu har Ica-Stig blivit moderat eller...


Vad gör inte Ica-Stig för pengar? Skådespelaren som en gång tilhörde det radikala gänget som skapade Nationalteatern.
Nu påstår han: En gång fick jag frågan om kalvfond var en högriskfond.
Fasa. Tänk hur mycket dumma mänskor det finns, menar Ica.
Vem är så dum att han ställer en sådan fråga till Ica-Stig? Det är reklam-Pelle.
Många i detta samhälle som backar bakåt blir uppåt när de får se en gubbe i skräddarsydd skjorta och manschettknappar i guld.
Ica måste sälja. Men inte till mig. Om de har en bank där man kan köpa fonder så är deras ensak. Men vilken smörja som helst vill jag inte se när jag slår upp tidningen. Ica:s reklam är obehaglig.
En stylist har satt på den forne skådespelaren en klackring så att den uppmärksamme läsaren ska se att han är adlig.
Han är lagom fårad och har hängslen. En karikatyr av Pehr G. Gyllenhammar.
Alltihop luktar gammal macho.
Gamla direktörer som dricker grogg. Såna som aldrig lagat mat. Fastän de vet ofta hur man öppnar en konservburk med Bullens pilsnerkorv.
Kalvfond: Köp kalvben och knäck dem som är stora. Be slaktaren om att få köttiga ben. Lägg ben och kött i en stor gryta och och täck med vatten. En matsked salt till varje liter vatten. Du kan bryna benen och köttet i ugn cirka 20 minuter, (225 grader är lagom). Och därefter lägga över dem med spad i vattengrytan. För att få en mörkare fond.
Det tar ungefär fyra timmar att koka fonden. När det gått två timmar brukar jag lägga i bitar av olika råa grönsaker, t.ex. morötter, palsternacka, purjolök. Rotsaker. Svarta pepparkorn.
Man måste alltid smaka av en fond. Behövs det lite mer salt?
Fyra timmar, skriver jag. Men egentligen ska en fond nog koka sex timmar. Då reduceras vätskan och fonden blir kraftigare.
Ta av locket de sista timmarna.
Du har nu en fond. Så snart du silat bort grönsakerna så har du din fond. En buljong.
Om du har en diskho så fyll den med kallt vatten. Försök kyla ner fonden så fort som möjligt.
Hur en sås ska tillagas när man har en äkta fond får du ta reda på själv.
Det går att förvara fond i kylskåp några dagar. Man kan också frysa in en del.
Den som vänjer sig vid att koka sin egen fond kommer aldrig (eller sällan) att köpa buljongtärningar.
Detta är något helt annat än de fyra fondpaket som Ica annonserar om.
De som önskar veta hur man lagar en verkligt mustig oxsvanssoppa kan följa min blog. Jag återkommer senare i höst när det blir mer ruggigt.
En sak till: Adjö Ica-Stig. Forever.

Operakällarens mat kommer hem till dig!


Vem kunde tro att man kan äta på Operakällaren utan att behöva gå utanför dörren? Nu är saken biff, om uttrycket tillåts.
Stefano Catanacci, den stjärnbelönade kocken har komponerat alla rätterna.
Konceptet - alltså hela alltet - kallas GOOH.
Inom parentes vill jag påpeka att jag inte har ett dugg med saken att göra. Men jag handlar min mat på nätet. Det blir godast, färskast och enklast så. Två trevliga killar kommer hem till mitt kök och placerar kassarna på golvet. Med allt som jag knappat in på datorn.
Häng med här nu: Samma företag som jag anlitar har nu slagit sig ihop med le chef, S. Catanacci.
Om jag inte orkar laga mat eller ska ha lite gäster så är det bara att beställa t.ex. fiskgryta i saffransås med palsternacka och potatis.
Så rätt! Det är bakfickans mest populära rätter man kan välja bland. Och jag lovar att språket passar var och en som är van att läsa matsedlar.
Angånde saffransgrytan står det: Här möts två sorters fisk, varsamt kokade i saffranssås, tillsammans med sparris, paprika och dill på en bädd av...
Så är det på matsedelsspråket: Antingen möts två fiskar eller också gifter de sig med varandra. Eller om det är såser som brukar gifta sig. Visserligen inte i livet. Men ändå.
GOOH. Vad påminner det om? COOP förstås. Och där har vi pudelns kärna.
Jag kallar alltid Coop för Konsum. De har slagit sina påsar ihop med Operakällarens bakficka.
Här sitter jag och gapar. Just nu av förvåning. Så det kan bli. Så bra det kan bli.
Vi är nog så långt ifrån matlådor vi kan komma.
Skaffa Konsumkort. COOP-kort. Tänk på poängen.
Nästa vecka är det premiär. Häng inte på låset. Ring eller beställ via datorn.
Och berätta för mig - var maten till belåtenhet, mitt herrskap? Är vi klara så här...eller får det vara en dessert?
Ni vet hur de brukar säga.
Nu vet ni en sak till: Det var här ni läste det först: Gooh! En bit av Operakällaren.

fredag 11 september 2009

Jag har en magkänsla när det gäller fotboll


Såg ni Sverige mot Malta? Eller om det nu var Malta för Sverige. "Vi" som det heter tog tre poäng. Min speciella instinkt säger mig att aldrig se nästa match.
Ifall Sverige vinner en match som den mot Ungern. Då när Ibra slog in ett mål på övertid. Då visste jag - det blir inget av med Malta. Jag ska inte se matchen för vi förlorar.
Vi - förlåt men det heter vi - klarar inte av att vinna. Nästa match är vi utslagna redan i bussen på väg till planen. Vi sitter och känner att vi inte klarar detta. Trycket är för hårt.
Vikingarna. Att svenskar en gång var vikingar. Det är vikinga-trycket. Nu kommer de svenska vikingarna. Det är tyst i bussen. Det enda som hörs är Lagerbäcks eviga tuggande på tuggummit. Har någon frågat mannen hur ofta han byter tuggummi?
Min metod är att läsa typ Marca. Där står det sånt där uppmuntrande som: "tills att Kaká upptäckte att han var helt magisk. Som om ingenting hade hänt så fortsatte Kaká att utplåna Maradonas lag. Perfekt assist till Luis Fabiano. Tre mot ett till Brasilien. Stod det på tavlan. Argentina gick ner för räkning.. Brasilien höll ordning på spelet och visade att Lúcio är en av världens bästa försvarsspelare..."
Det är sånt jag läser Jag slår upp As eller L´Équipe eller Gazzetta dello Sport.
Allt sånt hjälper.
Brasilien fick Argentina att hålla käften.
Detta är inte likt mig. Jag har alltid hållit på Argentina, alltid Maradona.
Men det är slut. Maradona ska inte vara chef. Hur många känner ni till som inte borde vara chef?
De blir konstiga. Maradona är ett geni, en myt. Men han är faen i mig ingen chef. Han kan inte föra Argentina till seger. Stackars sate.
Varför, Diego, tog du jobbet? Tusentals män frågar sig samma sak: Varför är jag chef? Alla hatar mig. Medan lika många kvinnor eller tiotusentals kvinnor frågar sig: Varför är jag inte chef?
Folle, Dagens Nyheters legendariske fotograf Folke Hellberg, konstaterade en gång när vi var på samma reportage för så där trettio år sen: Man får inte vara dum. För då blir man chef.
Dessa sanningens ord har aldrig utplånats ur mitt medvetande.
Nu ska vi slå Danmark. Och då gäller det. Ska ni se matchen? Ska jag?
The answer my friend...

Har ni fått knäck i lurarna på Telia?


Någonting har hänt på Telia. Konkurrensen är för hård. De har fått knäck i lurarna och ger sig på oss kunder. Eller? Hur ska jag uppfatta detta sms: "Ditt abonnemang byter idag namn till Telia storpratare.
Samma funktioner ingår. Bytet visas på din nästa faktura."
Jag - en storpratare. Det måste gå att säga upp detta abonnemang. Inom tre år, eller så.
Man vill gärna rikta några raka frågor till Telia: Varför tror ni att jag har telefon?
1) För att ringa upp goda vänner och sitta tyst och låta dem gissa vem som ringer?
2) För att prata med folk som ringer och kunna ringa var jag än befinner mig för att prata?
En del mänskor menar att jag ska vara glad att Telia använder ett svenskt ord: Pratare.
Tänk om de skickat ett sms på ny-svenska: Du är numera storkommunikatör.
I ett större perspektiv har vi här att göra med den svenska beskäftigheten: Vi på Telia har ingenting att göra, ingenting att säga, ingenting att komma med. Men för säkerhets skull skickar vi ett meddelande till dig: Ingenting har hänt.
Nej, jag vet det. Hör aldrig mera av er. Jag ringer er. Sen.


Arg på Kapp-Ahl

För säkerhets skull: Det är ytterst sällan jag blir arg. Men det händer när jag får syn på en grå kofta för 299 kronor. Kapp-Ahl vräker ut bilder på riktigt fula bylsiga kläder.
Att de är billiga är inget fel. Men kvinnor kan inte gå omkring som lagårdspigor.
Hallå Kapp Ahl. VARFÖR lanserar ni rosor av ylle. Jag har nog sett hur ni lanserar "rosor" i svart och grått.
Det är så man vill gråta. För säkerhets skull slår jag upp Kapp Ahl på nätet. Alla har rätt till en andra chans. Det enda snygga är modellerna. Vackert hår, glada ögon.
Man kan se vad de tänker: Snart får vi ta av oss dessa toviga töntiga koftor.
Vi får dra på oss våra jeans och våra smarta kavajer Och sen väntar himmelriket: Gymmet.