Vem kunde tro att man kan äta på Operakällaren utan att behöva gå utanför dörren? Nu är saken biff, om uttrycket tillåts.
Stefano Catanacci, den stjärnbelönade kocken har komponerat alla rätterna.
Konceptet - alltså hela alltet - kallas GOOH.
Inom parentes vill jag påpeka att jag inte har ett dugg med saken att göra. Men jag handlar min mat på nätet. Det blir godast, färskast och enklast så. Två trevliga killar kommer hem till mitt kök och placerar kassarna på golvet. Med allt som jag knappat in på datorn.
Häng med här nu: Samma företag som jag anlitar har nu slagit sig ihop med le chef, S. Catanacci.
Om jag inte orkar laga mat eller ska ha lite gäster så är det bara att beställa t.ex. fiskgryta i saffransås med palsternacka och potatis.
Så rätt! Det är bakfickans mest populära rätter man kan välja bland. Och jag lovar att språket passar var och en som är van att läsa matsedlar.
Angånde saffransgrytan står det: Här möts två sorters fisk, varsamt kokade i saffranssås, tillsammans med sparris, paprika och dill på en bädd av...
Så är det på matsedelsspråket: Antingen möts två fiskar eller också gifter de sig med varandra. Eller om det är såser som brukar gifta sig. Visserligen inte i livet. Men ändå.
GOOH. Vad påminner det om? COOP förstås. Och där har vi pudelns kärna.
Jag kallar alltid Coop för Konsum. De har slagit sina påsar ihop med Operakällarens bakficka.
Här sitter jag och gapar. Just nu av förvåning. Så det kan bli. Så bra det kan bli.
Vi är nog så långt ifrån matlådor vi kan komma.
Skaffa Konsumkort. COOP-kort. Tänk på poängen.
Nästa vecka är det premiär. Häng inte på låset. Ring eller beställ via datorn.
Och berätta för mig - var maten till belåtenhet, mitt herrskap? Är vi klara så här...eller får det vara en dessert?
Ni vet hur de brukar säga.
Nu vet ni en sak till: Det var här ni läste det först: Gooh! En bit av Operakällaren.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar