fredag 11 september 2009

Jag har en magkänsla när det gäller fotboll


Såg ni Sverige mot Malta? Eller om det nu var Malta för Sverige. "Vi" som det heter tog tre poäng. Min speciella instinkt säger mig att aldrig se nästa match.
Ifall Sverige vinner en match som den mot Ungern. Då när Ibra slog in ett mål på övertid. Då visste jag - det blir inget av med Malta. Jag ska inte se matchen för vi förlorar.
Vi - förlåt men det heter vi - klarar inte av att vinna. Nästa match är vi utslagna redan i bussen på väg till planen. Vi sitter och känner att vi inte klarar detta. Trycket är för hårt.
Vikingarna. Att svenskar en gång var vikingar. Det är vikinga-trycket. Nu kommer de svenska vikingarna. Det är tyst i bussen. Det enda som hörs är Lagerbäcks eviga tuggande på tuggummit. Har någon frågat mannen hur ofta han byter tuggummi?
Min metod är att läsa typ Marca. Där står det sånt där uppmuntrande som: "tills att Kaká upptäckte att han var helt magisk. Som om ingenting hade hänt så fortsatte Kaká att utplåna Maradonas lag. Perfekt assist till Luis Fabiano. Tre mot ett till Brasilien. Stod det på tavlan. Argentina gick ner för räkning.. Brasilien höll ordning på spelet och visade att Lúcio är en av världens bästa försvarsspelare..."
Det är sånt jag läser Jag slår upp As eller L´Équipe eller Gazzetta dello Sport.
Allt sånt hjälper.
Brasilien fick Argentina att hålla käften.
Detta är inte likt mig. Jag har alltid hållit på Argentina, alltid Maradona.
Men det är slut. Maradona ska inte vara chef. Hur många känner ni till som inte borde vara chef?
De blir konstiga. Maradona är ett geni, en myt. Men han är faen i mig ingen chef. Han kan inte föra Argentina till seger. Stackars sate.
Varför, Diego, tog du jobbet? Tusentals män frågar sig samma sak: Varför är jag chef? Alla hatar mig. Medan lika många kvinnor eller tiotusentals kvinnor frågar sig: Varför är jag inte chef?
Folle, Dagens Nyheters legendariske fotograf Folke Hellberg, konstaterade en gång när vi var på samma reportage för så där trettio år sen: Man får inte vara dum. För då blir man chef.
Dessa sanningens ord har aldrig utplånats ur mitt medvetande.
Nu ska vi slå Danmark. Och då gäller det. Ska ni se matchen? Ska jag?
The answer my friend...

1 kommentar:

Johanna sa...

Väldigt roligt skrivet! Både träffande och roligt skrivet om svenskars stresskänsliga psyke. Vi klarar inte av att vinna så därför måste vi omedelbart förlora om vi råkar göra det. Fantastiskt!