fredag 28 augusti 2009

Israel organ-strid

Israel organ

En illa skriven artikel om påstådda illdåd som skulle ha begåtts av israeliska soldater med flera israeler har skapat förvecklingar. Storpolitiska sådana. I och med att Sverige f.n. är ordförandeland i EU.

Man tar sig för pannan när man läser journalisten Donald Boströms artikel, publicerad i Aftonbladet den 17 augusti.

Har någon analyserat denna artikel språkligt? Har någon systematiskt efterfrågat källmaterial?

Artikeln börjar med uppgiften att en person vid namn Rosenbaum arresterats i USA i juli i år.

I samband med en korruptionshärva i New Jersey.

Journalisten Donald Boström, nedan kallad D.B., refererar skeenden utan att ange källorna.

Möjligen har han enbart skrivit av en tidning som heter New Jersey Real-Time News.

I detta första avsnitt anger D.B. följande: ”Anklagelserna har skakat om amerikansk transplantationsindustri. Om detta är sant, är det första gången organtrafficking dokumenteras i USA, säger experter i tidningen New Jersey Real-Time News.”

Uttrycket ”skakat om” är en klyscha. Hur går det till när en industri ”skakas om”?

Vilka experter hänvisar D.B. till? När han citerar den amerikanska tidningen framgår inte om denna publikation anger experter med namn.

I en annan artikel i tidningen från New Jersey citerar D.B. en professor, Francis Delmonici. Men det är ett indirekt citat. Delmonici…säger i samma tidning att liknande organtrafficking som i Israel pågår också på andra ställen i världen. D.B. citerar dock senare Delmonico enligt följande: ”Uppskattningsvis är det 10 procent av de 63.000 njurtransplantationer i världen som görs illgalt”.

I detta avsnitt nämner inte experten Delmonici Israel. Han har inte sagt ”som i Israel”. Det är D.B:s trick. Som han använder i sitt indirekta citat.

Därefter följer ett stycke där D.B. rent allmänt beskriver ”den här illegala verksamheten” och nämner olika länder som han själv misstänker för illegal transplantation. Han påstår att starka misstankar finns hos palestinier (utan att specificera vilka). Misstankarna (hos palestinierna) går ut på att unga män fångats in och ”ofrivilligt fått agera organreserv innan de dödats.”

D.B. tycks tro att motsatsen finns: Att det finns unga män som frivilligt agerar organreserv innan de dödas. Detta är självklart absurt. D.B. är slarvig i sitt språk. Han behandlar ett seriöst ämne på ett lättvindigt sätt. Utan källhänvisningar och utan att behärska sina stilmedel.

D.B. påstår att det finns ”tillräckligt många frågetecken för att ICJ, International Court of Justice, absolut borde inleda en undersökning om huruvida det handlar om israeliska krigsförbrytelser.”

Absolut. Det är talspråk. Vilka ”frågetecken” handlar det om?

Varpå grundar D.B. sitt nästa påstående: ”Israel har återkommande hamnat i blåsväder för sitt oetiska sätt att handskas med organ och transplantation”?

Finns det några källor? När och hur ofta har detta hänt? Blåsväder?

D.B. hänvisar till en enda uppgift som han inte styrker: ”Länder som bland annat Frankrike avbröt organsamarbetet med Israel redan på nittiotalet, och Jerusalem Post skrev att ´övriga länder i Europa väntas följa Frankrikes exempel inom kort´ ”.

Vilka var de andra länderna? När exakt avbröt Frankrike sitt organsamarbete med Israel. Vilken typ av organsamarbete hade pågått och hur länge? När exakt skrev Jerusalem Post om denna händelse?

Nästa påstående från D.B. lyder: ”Hälften av de nya njurar som israeler fått inopererade sedan början på 2000-talet har köpts illegalt från Turkiet, Östeuropa och Latinamerika.”

Hur vet D.B. detta? Vad stödjer han sina påståenden på?

D. B. skriver också: ”Israeliska hälsovårdsmyndigheter har full kännedom om verksamheten, men gör inget för att stoppa den”.

Hur vet D.B. detta? Hans artikel är fylld av påståenden av denna typ. Läsaren finner till sin förvåning att en mängd beskyllningar kastas fram, huller om buller. D.B. gör inget försök att få läsaren att tro på vad han yttrar sig om. För D.B. tycks det räcka att han påstår olika saker.

D.B. upplyser: ”2003 framkom vid en konferens att Israel är det enda västlandet vars läkarkår inte fördömer den illegala organhandeln eller vidtar några rättsliga åtgärder mot de läkare som deltar i den brottsliga hanteringen.”

Vilken konferens handlar det om? Vilket protokoll åsyftas? Om det nu finns något protokoll? Varifrån kommer begreppet ”västlandet”? Är det en uppfinning av D.B.? Eller ett officiellt begrepp?

D.B. har kommit fram till 2003 och citerar en artikel ur Dagens Nyheter den 5 december detta år: ”Tvärtom är chefsläkare på de stora sjukhusen inblandade i de flesta illegala transplantationerna”. Ifall DN har skrivit just denna mening så är den lösryckt ur sitt sammanhang. Det kan t.ex. röra sig om att en medarbetare på DN citerar en källa på plats som är missnöjd. Att D.B. uppger att DN skrivit ovanstående mening innebär inte att han kommer med en källhänvisning.

Meningen som citeras har tagits med för att D.B. tror att citatet styrker en luddig artikel.

D.B. hoppar nu tillbaka till 1992. Ehud Olmert, dåvarande hälsominister, gick då enligt D.B. ut i en stor kampanj för att få den israeliska befolkningen att ställa upp som organdonatorer. ”En halv miljon pamfletter spreds i lokaltidningarna där medborgarna uppmanades skriva på att donera sina organ efter sin död…”

Här uppvisar språket beklagliga brister. Det heter inte pamfletter i detta sammanhang utan flygblad. Om de ”spreds i lokaltidningarna” måste det ha skett som inlagor. I annat fall var det fråga om annonser.

Det heter inte ”skriva på att donera” utan ”skriva på att de ville donera”.

I detta sammanhang refererar D.B. till en kampanj där donatorerna skulle donera sina organ efter sin död. Hur stämmer det med D.B:s påståene i början av artikeln där han menar att ”unga män fångats in och ofrivilligt fått agera organreserv INNAN (mina versaler) de dödats”. Detta enligt misstankar hos palestinier.

I samband med kampanjen 1992 uppger D.B. följande: ”Samtidigt som denna organkampanj pågick försvann unga palestinska män som levererades tillbaka nattetid till sina byar fem dygn senare, döda och uppsprättade.”

Detta skulle alltså, enligt D.B., ha skett för sjutton år sedan. Hur många palestinier ”försvann”? Hur ”försvann de”. Vilken dokumentation stödjer påståendet att de ”levererades till sina byar fem dygn senare”?

Vilka byar är det fråga om? Fanns det döda palestinier som återbördades till byarna tre eller fyra dygn efter att de försvunnit? Vad menas med begreppet ”levererades”. Hur har leveranserna dokumenterats? Kom de döda kropparna i bil, kördes de in i byarna på kärror?

Ingen dokumentation finns. Men D.B. uppger att han ”var i området”. Vilket område?

Han uppger också att han ett ”antal gånger blev kontaktad av FN-anställda som var oroade över utvecklingen.”

” De som kontaktade mig menade att organstöld faktiskt ägde rum, men att de var förhindrade att agera”.

Hur många gånger blev D.B. kontaktad? Hur många FN-anställda kontaktade honom? Har D.B. namn på dem? Påstod de FN-anställda att organstöld ägt rum? I så fall var? Befann sig de FN-anställda på platsen där den påstådda organstölden ägt rum?

Skribenten D.B. uppger: ”På uppdrag av ett tv-bolag reste jag därefter runt och talade med ett stort antal palestinska familjer på Västbanken och Gaza…”

Vilket tv-bolag åsyftas? Var reste D.B. runt? Vilka vägar använde han? Hade han några personer i sitt sällskap? Vilka? Vad menas med ordet ”därefter”. Avser D.B. att få läsaren att tro att D.B. tog beslutet att ”resa runt”, när han kontaktats ”av många FN-anställda”.

När företog han rundresorna och hur länge?

D.B. återkommer nu till uppgiften att palestinier bestulits på organ INNAN (mina versaler) de dödats. Dessa uppgifter fick han när han ”talade med ett stort antal palestinska familjer på Västbanken och Gaza”.

Hur många familjer talade han med? Var befann de sig? Hur många söner hade ”bestulits på sina organ”?

D.B. uppger ett exempel. Det handlar om Bilal Achmed Ghanan. Men D.B. blandar ihop natt och dag. ”Ett av de exempel jag träffade på under denna kusliga resa var den unge stenkastaren Bilal Achmed Ghanan.”

D.B. fortsätter i påföljande mening: ”Klockan närmade sig midnatt när motorljuden från den israeliska militärkolonnen hördes i utkanten av den lilla byn Imatin på norra Västbanken…”

Avsikten är troligen att skapa en kuslig stämning, ungefär som i en B-film på tv. D.B. lägger ner omsorg på att skildra mörkret: ”…inte en katt kunde röra sig utomhus utan att riskera livet. Mörkrets bedövande tystnad bröts bara av stillsamma snyftningar och jag minns inte om det var av kyla eller spänning vi huttrade.”

Mörker medför inte tystnad med någon automatik. D.B:s stilistiska förmåga är ringa. Men han tycks ha gripits av en önskan att dokumentera att ”han var där”. Reportern ute på fältet.

D.B. påstår om Bilal Achmed Ghanan att ”han gjorde livet surt för Israels ockupationsmakt”.

Är det fråga om ett barn som pallar äpplen? Bilal Achmed Ghanan är död. Men om han levde skulle han möjligen protestera mot denna beskrivning av den verksamhet han bedrev.

Plötsligt hoppar D.B. till dagsljus. Det är inte mörkt alls. Bilal Achmed höll sig gömd i bergen men ”av någon anledning tog Bilal sig ner från bergen en dag och vandrade oskyddad genom byn förbi snickarens hus denna olycksaliga dag i mitten på maj.”

Vad hände sen?

Enligt D.B. hände följande: ”Allting gick planenligt för den israeliska specialstyrkan. De fimpade cigaretterna (D.B. stavar så), lade ifrån sig Coca-Cola-burkarna (han stavar så) och siktade i lugn och ro genom det trasiga fönstret. När Bilal var tillräckligt nära var det bara att trycka av.”

Var D.B. närvarande? Nej. Han återger vad byborna berättar. Det gäller antalet skott. Byborna uppger att ”folk från FN och Röda Halvmånen” var i närheten.

Finns det något datum? En dag i mitten av maj, uppger D.B. Vilket år?

Mörkret återvänder. I vart fall i D.B:s försök att beskriva det hela. ”Den svåraste av dem alla, viskade personen i mörkret i mitt öra.”

Personen som viskade uppger namnet kapten Yahya. I artikeln uppges att Bilal ”kom tillbaka i mörkret, död och inlindad i gröna sjukhustyger”.

Var D.B. över huvud taget närvarande? Hans sätt att beskriva Bilals återkomst är manipulativ. ”När Bilal läggs ner i graven blottades hans bröst och plötsligt stod det klart för de få närvarande vilka övergrepp han utsatts för”.

Detta är skrivet i presens men D.B. anger inte att han var en av de få som var med när Bilal lades i graven. När begravningen äger rum är det troligt att det sker med omsorg. Varför skriver D.B. ”plötsligt”?

Han vet inte hur man skriver. D.B. är en slarver. En av många som publiceras numera.

D.B. slutar sin artikel med ”allt vi vet”. Exempel: ” en omfattande illegal organhandel pågår” (i Israel). ”Vi vet” dessutom att det sker ”med myndigheternas goda minne”.

Vilka är ”vi”? Vad grundar sig den kunskap på, som ”vi” besitter?

Det mischmasch som Donald Boström åstadkommit har märkligt nog publicerats på Aftonbladets kultursida. Denna avdelning leds av Åsa Lindborg som doktorerat i historia. De stora kunskaper hon har om forskning och vikten av källhänvisningar tycks hon ha förträngt.

Märkligt nog har denna undermåliga text väckt stort uppseende. Dock får man betänka att i varje krig så är sanningen det första offret. Det andra offret är logiken. Upp flyga orden men tanken stilla står.

Ansvaret faller tungt på Jan Helin, som är Aftonbladets ansvarige utgivare. Hur kunde han godkänna publiceringen av Donald Boströms text?

Annette Kullenberg