Göran, o Göran!

Var det inte mer med Göran. Inte rolig. Inte satirisk.Lyssna på Jenny Telemans avrättning av en ny svensk film. Ängslig och konventionell. Bra analys av Jenny om att en svensk film alltid måste innehålla lite samhällskritik.

Här är det så kallade okunniga mänskor som konsumerar som ska kritiseras. Det tycks gå till så att Göran går på fest bland dessa onyttiga människor och slår värdinnan på näsan med sin golfklubba. Han kan inte spela golf.

Är den dolda (?) undermeningen. Alltså är han lite bättre. Mer som folk är mest.

Vem vill se Göran? Har du sett den?

Vem vill jobba på en länsstyrelse?

Vem har spelat in landshövdingen på band? Det får vi aldrig veta. Men arbetsmiljön! Att inte kunna tala fritt på ett möte. Det sitter en spion där. En person som skickar avlyssning till Sveriges radio.

Det är något ruttet över ön som heter Gotland.

Tänk er det där kontoret i oktober när det blåser, när turisterna rest sin väg. När kaffet står på värmning i personalmatsalen.

Där kommer hon, landshövdingen. Hon som satte sig över experterna. Det blir tyst när hon tar tag i ordförandeklubban. Det har varit tyst ända sedan den 29 juli.

På kontoret har alla viskat. Och kring ön har ryktena farit.

Ingen tar längre med sig gräddfil till personalköket. Hur skulle det se ut?

Var är alla människor undrar kvinnan som är landshövding. Hon orkar inte göra något åt miljön på denna infekterade arbetsplats.

Och varför frågar hon? Hon vet redan att de flesta är sjukskrivna. Men de har inte sagt upp sig. För hur många jobb finns det på Gotland. Och skulle det inte se mysko ut om någon slutade?

Då kanske de tror att det var jag som...

Det är något med den där ön nu. Vill ni resa dit? Eller...