lördag 26 september 2009

Nej, Daniel! Sluta INTE skriva böcker!




Är ni utled på bokmässan? Make till mässa där mänskor som trampar ner varann finns inte. Då inflyter nyheten att Daniel Sjölin slutar skriva.
Observera att jag inte skriver att denna nyheten slår ner som en bomb.
Det är en försynt nyhet som gör mig ledsen.
Sjölin som publicerat tre romaner av hög klass funderar kring sitt beslut. Jag citerar honom i Svenska Dagbladet: " Jag är numera en vit medelklasskille i ett rikt land. Vad kan jag skriva som är så fruktansvärt intressant ur ett samhällsperspektiv? Jag är ju bara en lycklig snubbe på Gärdet i Stockholm."
Jag tänker inte komma med några goda råd: Ryck upp dig grabben!
Jämför Sjölin med Strindberg. Båda är vita medelklasskillar som bor på Gärdet i Stockholm.
Båda tvivlar på sig själva.
Strindberg skriver oupphörligt om att han inte har något att säga. I sin förtvivlan försöker han tillverka guld.
Och börjar skriva om det. Alltd intresserar det någon. Inferno heter den boken.
Den tanke som vidare slår mig är att Sjölin, arme sate, för tllfället ser livet som statiskt.
Han ÄR... Jaja, Sjölin. Säg vad du vill.
Men.
Livet är dynamiskt. Plötsligt är det du Sjölin som sitter på buss 40 och stiger av vid Hornstull och sätter dig bland gubbarna på bänken.
Du vet den där bänken intill klädbutiken Zazza.
Flera av dem kan behöva hjälp med... tja, det kan vara små ärenden in på systemet som ligger intill. Eller en peng till kaffe som Seven Eleven säljer.
Du vet där på hörnet till Hornsbruksgatam.
Livet ÄR inte. Livet rör på sig. Det är som Martin Ljung säger: Är det inte Fingal Olsson som sitter därborta? Jo, men han rör på sig.
Så är det med Sjölin. Han rör på sig.
Svik inte mig, Sjölin. Jag läser dina böcker. Svik för bövelen inte din läsekrets.
Ikväll kan ni se Sjölin tala med författare. På tv i Babel. Ställa sina intelligenta frågor. Få igång mumifierade typer. De som kallas författare.
Sjölin! Du har rätt att känna dig förtvivlad. Jag uppfattar att du befinner dig i rörelse mot ditt inre. Jag uppfattar att du samlar trådar. Det är en väv som glittrar i mörkret.
Det är början till din nya roman.

1 kommentar:

Jesposo sa...

Jag håller så mycket med. Ville bara säga det.