Att äta lunch med Mats W.

Att

Mats ringer och frågar om jag vill vara med i Debatt, ett tv-program som sänds från Göteborg.

Jag vet att detta program fått en ny programledare som heter Belinda Olsson. Henne känner jag inte, men Mats känner jag sen hundra år.

Programmet sänds från Göteborg. Och det är just där jag befinner mig.

Kommer inte på frågan att säga nej. Inte när Mats ringer. Han blir glad så klart. Jag är på plats. SVT slipper betala för min resa. Ämnet är inte roligt: Det ska handla om att tv4 köpt in hovets tidigare presschef Tarras Wahlberg för att rapportera om kronprinsessans bröllop.

Ellung som är ansvarig för samhällsprogram på tv4 ska också vara med. Och så jag. Antagligen för att det ska bli debatt.

Hovet har självklart lagt upp en strategi för hur monarkin och dess olika riter skall presenteras för svenska folket och i världen. Fru Tarras Wahlberg är inte journalist så hovet behöver inte befara några kritiska frågor eller något indiskret avslöjande.

Jag tycker dock att jag bör vara med. För Mats skull Han är pensionär numera och har varit ute i världen ett bra tag och gjort mycket av allt det där som många pensionärer drömmer om.

Men så ringer de från SVT Göteborg och kan helt enkelt inte klara sig utan Mats. Så han och frugan ställer kosan mot Göteborg och Mats går upp på SVT där han är såsom ingrodd.

Vi bestämmer att äta lunch tillsammans, Mats och jag. För att fira att vi ska samarbeta. Att jag av en slump råkar vara i Göteborg. Solen skiner och rikets andra stad upplever en ny sommar.

Alla sitter ute och äter. När vi satt oss ner säger Mats: Det blir inget program.

Jag: Va?

Mats förklarar att ingen från hovet vill komma. Eller tv4. Kanske är det samma sak.

Kul! Jag slipper vara med. Vem vill vara med i ett debattprogram? Jag har inte sett den nya versionen med Belinda Olsson. Inget ont om henne. Men det måste ändå vara så att det samlas folk som skriker i mun på varandra.

Och sen får man betala. Jag i form av otrevliga mail och allt det missnöje som svenska folket upplever när de hör en livs levande republikan. Något arvode utgår aldrig om man medverkar i ett debattprogram. Om någon trodde det. Men det kostar att medverka.

Jag ser dock fram emot att äta lunch med Mats i solskenet. Tyvärr blir det inte mycket av denna lunch. Det är inte mitt fel. Men det är svårt att äta lunch med någon som hela tiden får telefon. Han har mobil, som alla andra.

Själv stänger jag alltid av mobilen ifall jag ska träffa någon. Det är min stil.

Mats stil är att svara på alla samtal. Han reser sig upp och går en runda. Jag vet inte vart. Han försvinner helt enkelt.

Där sitter jag med en ljummen moussaka. Den var ljummen när den kom in. Överst låg ett tjockt lager med gräddfil. Tyvärr. Det liknar inte riktigt mat. Det är inget jag kan äta.

Så jag sitter still. Och tänker positivt. Jag slipper vara med i Debatt, som jag sagt ja till för att jag tyckte att det var en lycklig slump att jag var på plats. Och jag gillar Mats.

Fler positiva tankar: Mats kommer nog tillbaka. Han har inte hunnit äta och...

Jo, där är han. - Hej, Mats!

Men sen ringer det. Borta är han.

När han kommer tillbaka igen, för det gör han, så undrar han om jag ska skriva något om de kungliga bröllopen.

- Nej, säger jag.

- Varför...

Han hinner inte fullfölja sin fråga för nu ringer det igen. På mobilen.

Och där, ungefär, tar lunchen slut.

Göteborg är vackrare än någonsin. Det är en välsignad sommardag i september. Och ifall man jämför finns det inga människor som är trevligare än göteborgarna.

Tänker jag när jag promenerar längs avenyn. Något som ens kommer i närheten av avenyn har vi inte i Stockholm.