Lill-Babs är hur snäll som helst. Det har hon varit hela sitt liv. Varje gång jag läser något om Lill-Babs så är hon snäll. Ibland är det synd om henne, men hon är snäll ändå.
Hon mår, vad jag förstår, oftast bra. När hon hjälper en äldre person med väskan. När hon lyfter upp en barnvagn åt någon, när hon överraskar med presenter.
Hur det hela går till har jag inte en aning om. Jag tror att hon varit gift ett par gånger. Hur gör man för att skiljas och vara snäll. Samtidigt.
Det som är ohyggligt och en fasa för många av oss biter inte på Lill-Babs. Hon är liksom snäll ändå.
Nu är hon även snäll mot sig själv. Det konstiga är att hon äter frukost i en timme. Medan andra äter frukost i två timmar eller tre.
Men en timme räcker och genom att hon kommit på detta trick så är numera Lill-Babs snäll även mot sig själv.
Annars tänker hon mycket på andra. Scenarbetare, servitriser. Varenda en. Hon tänker säkert på små djur och små katter. Det tar inte slut.
Har du någon fråga du skulle vilja ställa till Lill-Babs?
Jag har inte en enda fråga. Det står helt stilla. Sånt är läget.
Inlägg
1 kommentar:
Jag har en fråga. Barbro är min favorit i alla sammanhang. Jag beundrar henne verkligen. Jag skulle vilja veta när hon gråter av sorg. För det gör vi ju alla. Om hon gråter i ensamhet därför att hon är för snäll och för god och glad för att visa sin smärta.
Det undrar jag, och det ska jag någon gång ta reda på, för jag ska nu, om ett par månader påbörja min journalistutbildning. Men om du kan får vsar innan mig, så tar jag tacksam emot det svaret Annette! :)
malin.ingsten@hotmail.com
Skicka en kommentar