Nej, Daniel! Sluta INTE skriva böcker!

Är ni utled på bokmässan? Make till mässa där mänskor som trampar ner varann finns inte. Då inflyter nyheten att Daniel Sjölin slutar skriva.
Observera att jag inte skriver att denna nyheten slår ner som en bomb.
Det är en försynt nyhet som gör mig ledsen.
Sjölin som publicerat tre romaner av hög klass funderar kring sitt beslut. Jag citerar honom i Svenska Dagbladet: " Jag är numera en vit medelklasskille i ett rikt land. Vad kan jag skriva som är så fruktansvärt intressant ur ett samhällsperspektiv? Jag är ju bara en lycklig snubbe på Gärdet i Stockholm."
Jag tänker inte komma med några goda råd: Ryck upp dig grabben!
Jämför Sjölin med Strindberg. Båda är vita medelklasskillar som bor på Gärdet i Stockholm.
Båda tvivlar på sig själva.
Strindberg skriver oupphörligt om att han inte har något att säga. I sin förtvivlan försöker han tillverka guld.
Och börjar skriva om det. Alltd intresserar det någon. Inferno heter den boken.
Den tanke som vidare slår mig är att Sjölin, arme sate, för tllfället ser livet som statiskt.
Han ÄR... Jaja, Sjölin. Säg vad du vill.
Men.
Livet är dynamiskt. Plötsligt är det du Sjölin som sitter på buss 40 och stiger av vid Hornstull och sätter dig bland gubbarna på bänken.
Du vet den där bänken intill klädbutiken Zazza.
Flera av dem kan behöva hjälp med... tja, det kan vara små ärenden in på systemet som ligger intill. Eller en peng till kaffe som Seven Eleven säljer.
Du vet där på hörnet till Hornsbruksgatam.
Livet ÄR inte. Livet rör på sig. Det är som Martin Ljung säger: Är det inte Fingal Olsson som sitter därborta? Jo, men han rör på sig.
Så är det med Sjölin. Han rör på sig.
Svik inte mig, Sjölin. Jag läser dina böcker. Svik för bövelen inte din läsekrets.
Ikväll kan ni se Sjölin tala med författare. På tv i Babel. Ställa sina intelligenta frågor. Få igång mumifierade typer. De som kallas författare.
Sjölin! Du har rätt att känna dig förtvivlad. Jag uppfattar att du befinner dig i rörelse mot ditt inre. Jag uppfattar att du samlar trådar. Det är en väv som glittrar i mörkret.
Det är början till din nya roman.

Calle är etta. Han kan tvätta en dator!

På något märkligt sätt har Calle Schulman hamnat på plats elva bland la jeunesse dorée.
De gyllene unga männen.
De andra som nominerats är inte särskilt unga. Och frågan är om de kan tvätta en dator.
Där är Calle helt suverän. Jag vill gärna erkänna att jag var rädd att han skulle reta mig för att min dator är smutsig.
Det är för mycket aska och brödsmulor mellan tangenterna. Samt otäckt svarta klistermärken runtomking. Och läppstiftsmärken.
Har jag pussat på min dator? Svar nej.
Calle är en gentleman. Som bekant. Inte ett ord över hans läppar. Ingenting i stil med: Är du inte klok? Vet du vad en sån här dator kostar?
Inget sånt.
Helt lugnt tar mannen fram en sprayflaska. Samt en särskild duk. Han slår ut allt vad Via, Ajax och fönsterputs heter. Han har en magisk flaska.
På 47 sekunder rengör han tyst och metodiskt min dator. Den är nu som NY.
För Calle är det helt naturligt att rycka in och han avfärdar alla överdrivna tacksägelser.
Om han någon gång skulle behöva lite extra inkomster kan han starta företaget: CALLE SCHULMANS DATORTVÄTT: Jag tvättar er dator. Utan kommentarer som skulle kunna såra er.
Bara ett tips Calle! Du är nummer 1.
Nummer elva är fel. Tryckfel. Ta bort en etta från 11 och det blir 1.
På denna plats hör Calle hemma!

Vad tycker du Charlie?

Jag har förstått att din utveckling går i rekordfart och att du själv öppnar dina paket. Här är en liten födelsedagspresent till dig. Kanske kan vi köra den tillsammans. Eller också får det bli så här: Spara den till julafton. Det är en dag, kan jag berätta för dig, då du kan göra vad du vill. Ytterst få föräldrar klappar till sina ungar den dagen och man kan köra utav bara helvete.

MINA BÄSTA MODESIDOR

Det är på fredagar som Svenska Dagbladet publicerar två helsidor med snygga kläder. Allt har nummer. Just nu sitter jag stirrar på nummer 12.
Fuskpäls. Och FÖRSÄSONGSRABATT!
Ett nytt ord. Säsongen är vinter. Eller höst. Men just i år är det sommar. Vad ska hända med alla fuskpälsar?
Vi är inne i en helt ny årstid, påhittad av affärsmän.
Vi befinner oss i försäsongen.
Då får det inte heta rea. Det ger fel signaler. Sånt som politiker avsyr: Fel signaler.
Det ska heta rabatt när sommaren aldrig tar slut.
Ett annat annonsord är NU.
Det betyder: Speciellt lågt pris eftersom vi inte säljer något.
Eller varför inte gå efter SNÄLL PENG.
Det är samma sak.
Det får inte heta rea. REA bort! Då kan folk tro att det är restlager.
Vad betyder TOPPENPRISER? Det betyder INTE höga priser utan tvärtom - det är särskilt bra och låga priser. Det är just detta som är toppen.
Men det verkliga klippet är LYXUTFÖRSÄLJNING!
Snart är det löning. Eller va? Och då gäller det att...njuta av solen, åka på picnic. Sommarens sista. Bada en enda gång till.
Inne i butikerna står alla de som säljer kläder. Det är de som fryser. Alla som är rädda får knottror på armarna.
En pärla NU!
Nej, det får vara för vi ska på utflykt. Tyvärr. NU åker vi.
Var glad att du inte säljer kläder! Om så är fallet.
Vi andra tänker så här: Vad är det för fel på den där fina jackan jag köpte förra hösten? Den får hänga med ett år till. Såna är vi kunder. Vi kan tänka. Lite längre än de som gör annonserna.

Han säger: Kall höst! Ty han vill sälja. HM&sånt.

Alla tiders svärdomsdröm. Han heter Karl-Erik Persson. Han var med på tv. Välklädd. Det kan vem som helst fatta. Trevlig, snygg. Begåvad. Behöver ingen medieträning av såna där rena bluffar som Paul Ronge.
Ronge var en gång fackklubbsordförande på Aftonbladet och jobbade för att vi stackars lågavlönade satar skulle få bättre betalt.
Vad som sen blev av Ronge vet jag inte riktigt. Han spolade ned sig själv i det kommersiella träsket. Kan man tänka.
Karl-Erik Persson är arvtagare och utsedd av styrelsen. Men han säljer inga vinterkläder.
Där har vi problemet. September är som rena sommaren. September är människans dröm denna höst.
Och där står H&M med en massa kappor och fuskpälsar... de står där och stirrar på galgar med hela vintern. Vintern hänger på sned.
Persson verkade se ironin i det hela. Såna chefer är bra. Han brydde sig inte om att hymla om att hans farfar och far underlättat för styrelsen att utse just honom till ny chef.
En morgon när Persson vaknar snöar det. Då blir han glad igen, vilket är honom väl unnat.

Förlåt, Djurgården!

Helt felaktigt har jag påstått att ni i Djurgården uppträtt ohyfsat på en resa till en match.
Det var Hammarby.
Jag tänker inte håna Hammarby genom att säga : Det var självklart Hammarby.
Bajen. Har en känsla av att de får tillräckligt mycket skäll. Som det är.
Djurgården är mitt lag. Det går långt tillbaka i tiden. Knivsta Sandberg. Stenson med sina orimligt höga bollar. Tjugu meter upp i luften.
Det var Stadion och pjogjam pjogjam med signalsystemet.
Hur kunde jag misstänka Djurgården för att svina ner i en buss och , ja med mera...
Förklaringen är att jag blev fascinerad av att en reporter i en svensk tv-ruta började skratta.
Jag blev glad. Så fort någon skrattar blir jag uppåt. Och så tog jag fel.
Pennan slant.
Vad vill ni att jag ska säga? Att det var motvind och att jag hade solen i ögonen.
Det enda jag kan säga till Djurgården och deras fans är: FÖRLÅT!
Självmål.
Det är sånt som händer. Men det är ingen tröst. Jag är en enda stor ynkedom.
TACK! till er som lagt märke till mitt misstag! Jag sjönk faktiskt ner genom jorden. Hur kunde jag?
Bättring utlovas.
Så här får det helt enkelt inte gå till. Som mina chefer ständigt förklarat för mig. Och då menar jag CHEFER.

Är Anna Anka farlig?

Är Annika Anka farlig, Per Wirtén?
Det var inte jag som fick frågan. Det var Per Wirtén.
Det var i en debatt i radion.
Eftersom skratt inte förekommer i radion. Utom när det är underhållning. När det står i programtablån.
Och eftersom det är Wirtén, en mycket radikal person från tidskriften Arena, som får frågan så tar han den på allvar. Fattas bara. Han skrattar inte. Hur många komiska frågor får en man under sin livstid?
Nu fick Wirtén en rolig fråga. Men han tog inte chansen.
En svensk skrattar inte i onödan.
Men nya ord. Det handlar i detta avsnitt om berlusconifiering.
Det hittar Wirtén på. Hoppas jag stavar rätt.
Skratta och var glad, var svaret på vad berlusconifiering är. Illa.
Det ska vi inte ha.
Men var det Wirtén som gjorde denna definition?
Vissa mänskor skrämmer livet ur mig. Jag säger inte vilka.
Men det är en hel del. Allvarliga män skrämmer mig.
De som är rädda för att skratta. Lås hellre in mig i en mörk garderob än presentera mig för en man som tar sig själv på allvar.